Vad skulle jag vara utan mina barn?

Jag gillar inte att vår katt tycker det är okej att leka med små oskyldiga möss.
Jag tycker inte heller om att hon tar in dem i mitt hus, döda eller levande.
De låter som små pipleksaker, det är grymt
Men jag vet även att det är fullkomligt normalt för henne att göra så här
Fast jag funderar ändå på att ge henne utegångsförbud tills hon skärpt till sig

Jag kan tala om att jag kände fullständig lycka när jag fick hem mina ungar idag
Jag är inte hel utan dem!
Det var som jag sa till Ricky igår när vi skulle sova. Det är så tomt!!
Hade de vart hemma skulle de ändå legat och sovt i sina sängar och jag hade inte sett dem.
Men ändå..de hade vart här hos mig. Inte en mil bort!
Nu ligger de där uppe, i sina sängar och drömmer sött (hoppas jag)
Men jag vet även att jag KAN gå upp och pussa på dem när jag vill.

Det spelar ingen roll hur mycket de två kan gå mig på nerverna,
jag älskar dem gränslöst och vill ha dem hos mig 24 timmar om dygnet.
Sen förstår jag ju att deras farmor/farfar och mormor/morfar också de vill ha gosiga stunder med dem.
Men de är meningen med allt, de är ljuset i mitt liv!!
Ni som har barn fattar precis vad jag menar, ni som inte har det..jag hoppas verkligen ni får uppleva denna känslan någon gång i ert liv.
Finns det något underbarare än att mysa med de man älskar mest i hela världen?
Att få pussa och krama på dem? Få se deras härliga leenden och höra deras ljuvliga skratt..

Idag har det vart livat här, fyra busiga ungar har sprungit omkring och härjat!
Det var kul att träffa Jossan o hennes söta familj igen.
Nu ska jag gå och lägga mig, för jag vill inte sova bort hela dagen imorgon

Natti Natti