Ni Är Mitt Liv

Idag känner jag mej kärleksfull och känslig.
Kanske för att jag är sjuk..vem vet.
Men jag har mina dagar..då jag uppskattar allt omkring mej mycket mer..

Någon sa till mej en gång att man har inte älskat på riktigt försen den gången man håller sitt eget barn för första gången.
Jag tyckte rent ut sagt att hon var helt dum i huvudet!!

Men nu de senaste 2 1/2 åren har jag insett vad det var hon menade.
Jag älskar Richard.. Jag älskar honom djupt & innerligt.
Han är den underbaraste kille jag träffat i mitt liv.
Han har förändrat mej totalt och jag kan inte tänka mej ett liv utan honom
Efter fyra år drömmer jag fortfarande om honom på nätterna o
ibland när jag tittar på honom pirrar det i magen av lycka.
Men hur starkt jag än känner för honom så kan den kärleken inte på något sätt jämföras med den kärleken jag känner för mina barn!
Det är en så oerhört starkt känsla att jag nästan tappar andan ibland.
Den går inte förklara hur jag än försöker.
När jag ser på mina barn ser jag det vackraste det mest värdefullaste som finns
Jag förstår inte hur jag kunde ha sådan tur..att jag fick dom två miraklen.
Dom är mirakel!!
Det är ofattbart att det ens kan existera två så underbart fina vackra underbara människor i denna värld.
Jag kommer alltid finnas där för dom.
Jag kommer göra allt som står i min makt för att dom ska få en underbar och lycklig barndom och uppväxt.
Jag vill (jag vet att jag inte alltid kan) men jag VILL skydda dom från allt ont.
Det finns ingenting dom skulle kunna göra för att jag skulle älska dom mindre.
Det går inte..kärleken till dom blir starkare o starkare för varje dag.
Ibland när jag tittar på dom o dom ser tillbaka med sina vackra ögon och ler mot mej måste jag gå därifrån för att jag inte vill att dom ska se att jag gråter.
Dom förstår ju inte att det är för att dom gör mej så galet jäkla lycklig!
För det är verkligen det jag är. Galet jäkla lycklig!!